Jeremias kloster ligger i Inlandets östra utkant, där det bördiga landskapet gradvis torkar ut mot Radiozonic Wasteland. Resan dit går först längs Drömmarnas landsväg mot handelsstaden Altais och därefter vidare med tåg på den gamla östlinjen.
Drömresenären beskriver en färd som normalt skulle ha tagit flera dagar, men som förkortades kraftigt med hjälp av ett sällsynt KD-objekt i fickan.
”En helt vanlig grå sten, men med förmågan att korta restiden med minst 80 % om man håller den i knuten hand”, förklarar han. ”Fick den till ett bra pris på bazaren i Altais.”
Väl framme vid klostret slår anläggningens verkliga dimensioner emot besökaren. Klostret breder ut sig i väldiga terrasser av murar, gårdar och byggnadskroppar, allt vilande ovanpå ruinerna av ett forntida monumentalt palats.
En del av anläggningen har anpassats för turister. Bland annat har en bekant familj som driver restaurang i semesterorten Alygialos längre söderut, har etablerat en mindre utpost även här vid klostret.
Drömresenären berättar om en promenad genom de mer besökta flyglarna innan nyfikenheten ledde längre bort. “Det var då jag mötte en kille från Metropolen, en resenär som blev min kamrat för denna erfarenhet. Han var bedrövad över sitt passproblem – nya regler i hans hemland begränsade antalet tillåtna stämplar i passet. Han hade redan överskridit gränsen för sina. Hemskt, tänkte jag, att nån annan kan bestämma hur mycket du kan resa!”.
Tillsammans klättrade de över inhägnader och nådde klostrets äldre delar. Där fanns mäktiga murar och byggnader prydda med mosaiker och väggmålningar från svunna tider.
“Jag kikade in i en glugg och såg ett trapphus av marmor som slingrade sig hundra meter ner i underjorden,” säger drömresenären, men tillägger att gluggen var för trång för att krypa in och utforska vidare.
Lokala berättelser gör gällande att trappan kan leda till en bortglömd förgrening av den ktoniska dröm-akvedukt som löper under delar av Inlandet.
Anatoth* Station
Resan fortsatte söderut mot närmaste samhälle med tågstation. Samhället visade sig vara ett kaotiskt centrum som resenären jämför med en sliten stad i Inlandets östliga regioner, bebodd av ett sällsamt folk som verkade ha nomadiska rötter. Bilar, ylande jaktkameler och människor i nomadiska reskläder trängdes på de dammiga gatorna.
Vägbeskrivningar till stationen var motstridiga, och väl framme var kaoset ännu större. “En man sa att man aldrig riktigt kan veta om tågen går, ännu mindre när eller varifrån,” berättar han.
Anatoth* låg längs den gamla östra järnvägslinjen, som en gång fortsatte bortom Jeremias kloster, mot den trakt vars namn fortfarande bara uttalas i viskningar: Gargir-Gerlén.
Mitt i röran dök Taranhya upp – även hon vilse i stationens virrvarr. Resenären kände igen henne sedan tidigare, men hade svårt att avgöra hur hon hade hamnat där. Hon verkade lika desorienterad som alla andra, men samtidigt märkligt uppmärksam på omgivningen, som om hon hela tiden läste av mer än bara skyltarna och människorna omkring sig.
Tillsammans sökte de hjälp hos en kvinnlig arkeolog som resenären tidigare träffat vid klostret. Arkeologen, respekterad i lokalområdet, lyckades tyda biljetterna och visade dem till en inhägnad plats för att vänta på tåget.
Under väntan närmade sig två unga lokala killar. Inledningsvis verkade de ofarliga, och samtalet blev skämtsamt. “Killarna tittade på Taranhya med en blick som väckte en stark beskyddarinstinkt hos mig,” berättar drömresenären.
Medan de pratade övervägde han att flytta sin reskassa – en tjock sedelbunt – från byxfickan till väskan. “Jag tvekade men gjorde det, och killarnas reaktion var omedelbar.
“För dem var det som en ovärderlig skatt.” Den yngre killen kastade sig fram och slet åt sig bunten. Taranhya reagerade blixtsnabbt och fick tag på honom med ett oväntat effektivt kampsportsgrepp, men pojken höll handen så hårt knuten att det var omöjligt att bända upp den. “För honom var det en fråga om liv och död,” konstaterar resenären.
Situationen löstes när resenären använde sitt KD-objekt för att vrida tillbaka tiden till ögonblicket innan sedlarna togs fram. “Efter det blev killarna nästan som våra bodyguards,” säger han.
När tåget slutligen anlände visade sig till resenärens häpnad att det var ett lyxigt förstaklasståg. Vid avskedet skojade han med de andra: “Om jag nånsin blir kung, blir du min säkerhetschef,” sa han till den äldre, “och du blir min utrikesminister,” till den yngre. De skrattade och kramades till avsked innan tåget rullade iväg.
Medan tåget rullade söderut reflekterade drömresenären över stationens namn: Anatoth. I vakenheten var Anatoth profeten Jeremias hemstad. Men här, Anatoth* – vad var sambandet? En tillfällighet, ett eko, eller ännu en av dessa märkliga överlappningar mellan vakenhetens geografi och Psychias?
Utanför fönstret gled de torra östliga markerna långsamt över i Inlandets bördigare slätter. Längre fram låg Altais, handelsstaden vid floden Letheios, där vägar, varor och resenärer från olika delar av landet möttes.
Han hade lämnat platsen med fler frågor än när han kom. Och kanske var det just det som gjorde Jeremias kloster så svårt att glömma.
* KD-objekt (Krono-Distorsiva objekt) är sällsynta artefakter i Psychia med förmågan att manipulera tid och händelseförlopp. Deras vanligaste användningsområden är att förkorta restider eller ångra nyligen fattade beslut. Aktivering sker genom fysisk kontakt, oftast genom att hålla objektet i knuten hand. Effekten är i regel kortvarig och påverkar endast bäraren och den omedelbara omgivningen. KD-objekt förekommer i olika former och dyker ibland upp på marknader och handelsplatser runt om i Inlandet. Den grå stenen i reseskildringen ovan köptes på bazaren i Altais.