Jag stod vid busshållplatsen vid Hullstorn, på väg hem. Allt såg normalt ut. Trafiken, människorna, stadens ljud i bakgrunden. Min blick fastnade på en vägskylt. Trots att jag befann mig i ett dröm-Sverige, var denna utformad som många gatuskyltar är i vakenhetens Grekland, där namnet skrivs både med grekiska och latinska bokstäver: οδός Αγιάβρας – Agiavras Street
Men det var nåt konstigt med skylten, nåt med miljön, nåt som inte riktigt stämde. Kunde det här kanske vara en …döm?
Jag bestämde mig därför för att göra en reality check: Jag läste namnet noggrant och vände sedan bort blicken. När jag tittade tillbaka stod där något helt annat.
Bokstäverna var ännu mer slitna, halvt bortsuddade, och språket var varken grekiska eller svenska. Det liknade något mycket äldre, ett slags proto-slaviskt alfabet. I vaket tillstånd minns jag det bara fragmentariskt, men ungefär så här: RØSZNAK, OŹNEAK.
Redan där uppstod misstanken: detta kan vara en dröm. Jag fortsatte därför med nästa kontroll. Jag tittade på mina händer. De såg helt normala ut, men själva handlingen utlöste den välkända lucid-flashen.
Misstanken ökade nu kraftigt. Till sist gjorde jag den slutliga kontrollen. Jag försökte lätta några centimeter från marken. Det funkade, gravitationen fanns inte längre. Nu fanns ingen mer tvekan.
Lucid state bekräftat!
Utforskningen kunde börja…