Skymningen hade nått templets övre murar när prästinnan gick ner till den inre kammaren. Där nere förändrades inte ljuset med timmarna. PYRON lyste från sitt fäste i sten, svagt men stadigt, och fick de grunda ristningarna längs väggarna att framträda och försvinna när flamman intill rörde sig.
Hon knäböjde framför stenen.
Dräkten samlades kring hennes ben. På fållen hade damm fastnat från den långa gången ner. Hon lade båda händerna mot PYRON och satt så en stund utan att röra sig.
Det hade kommit bud under dagen. Först från väster, sedan ett till innan solen sjönk. Hon hade läst dem båda och bränt dem i skålen utanför kammaren.
Nu väntade hon. PYRON var varm under handflatorna.
På väggen framför henne syntes Leoparden. Kroppen hade nästan nötts bort ur stenen men de två ansiktena fanns kvar, vända åt skilda håll. Någon hade långt tidigare fyllt ögonen med ett mörkt ämne som ännu fångade ljuset.
Prästinnan sänkte huvudet. Hon började tala på det gamla tempelspråket. I den senare texttraditionen har endast några ord bevarats i original*:
”…5YRON xa Þelar…”
En tempelöversättning återger innebörden ungefär som: PYRON avslöjar det ord inte kan.
Orden dog snabbt i stenrummet. Hon slöt ögonen.
Först kom ingenting. Sedan en mörk linje över något som kunde ha varit en slätt. Marken var våt eller glänsande; hon kunde inte avgöra vilket. Något rörde sig långt borta.
Bilden försvann. En trappa. Tre gestalter som stod med ryggen mot henne. Ett tygstycke som slog mot en mur i hård vind. Sedan mörker igen.
Hon höll händerna kvar på stenen. Värmen hade avtagit.
Nästa bild var så kort att hon knappt hann uppfatta den: en mask, eller ett ansikte dolt av något svart, och bakom det tecken hon kände igen men inte riktigt hann läsa.
n’Clan EnCrypta.
Bokstäverna kom till henne utan ytterligare bilder. Hon visste inte om PYRON hade givit henne dem eller om hon själv hade lagt dem där.
Hon öppnade ögonen.
Flamman bredvid altaret brann fortfarande, men PYRON hade blivit mörkare. I dess djup rörde sig ett svagt rött sken, långsammare än förut. Prästinnan drog tillbaka händerna.
Ingen väntade utanför kammaren. Ingen skulle fråga vad hon hade sett förrän hon själv valde att tala om det. Hon såg åter mot Leoparden på muren.
Sedan talade hon igen, lågt. Även här har endast brottstycken av originalet förts vidare:
”…Ψυχηΐα dær… LeoƵar…”
Den bevarade svenska tolkningen lyder: Om de kommer ska Psychia bestå. Leoparden vakar över oss.
PYRON svarade inte.
Efter en stund reste hon sig och lämnade kammaren.
*Fragment av den äldre tempeltraditionens ljudmaterial är under rekonstruktion. Publicering sker efter slutförd stabilisering.
