Du vaknar med en hel värld i huvudet. Men när du försöker berätta om den återstår en butik, en märklig person och något med spaghetti. REMSEARCHs nya forskningsförslag, oneirometri, börjar i glappet mellan det du upplevde och det du lyckas återge.
Du har kanske försökt berätta en dröm för någon. Först verkar allt enkelt: du minns platsen, känslan och det märkliga som hände. Sedan kommer frågorna. Var personen din vän eller din far? Var ni hemma eller på ett fartyg? Händelsen du beskriver som bakgrund — hade den faktiskt inträffat i drömmen?
Till slut säger du: ”Det låter konstigt nu, men i drömmen var det självklart.”
Just den självklarheten intresserar REMSEARCH Institute, som grundades 2049 för att vetenskapligt utforska och studera Psychia. I ett nytt teoretiskt papper introducerar institutet oneirometri: ett försök att beskriva hur mycket innehåll en dröm rymmer och vad som försvinner när vi återberättar den.
En värld som redan är där
Tänk dig att du kliver in i ett rum och omedelbart vet att du har bott där länge. Du känner igen människorna, känner till deras inbördes relationer och vet saker om deras gemensamma förflutna – utan att något av detta har berättats eller förklarats för dig.
När du berättar behöver du däremot förklara en sak i taget: rummet, människorna och deras gemensamma historia. Något som upplevdes tillsammans blir en rad meningar..
REMSEARCH kallar omfattningen av innehållet och dess samband för drömvolym. Här handlar volym om mer än antalet saker. Ett ensamt ansikte kan bära flera identiteter, minnen och känslor. En folkmassa kan vara en enda bakgrund utan särskilda detaljer.
Forskarna frågar därför både vad som fanns i drömmen och hur delarna hörde ihop.
Hjortron, spaghetti och lösningen på allt
Under en längre tid har REMSEARCH genomfört en rad experiment med sovande försökspersoner för att undersöka hur drömmarnas innehåll och inbördes samband kan registreras och återskapas. Resultaten har gång på gång väckt samma fråga: hur mycket av det som upplevdes samtidigt går förlorat när drömmen återges som en berättelse?
En särskilt förbryllande drömrapport bidrog till att föra forskarna närmare en samlad hypotes. Rapporten tycktes innehålla ett helt system av samband som varit självklara för drömmaren, men som knappast gick att rekonstruera efter uppvaknandet.
Detta blev en av de observationer som bidrog till utformningen av oneirometrin.
Vad betyder OV³·s⁻¹?
Beteckningen ser ut som något på en avancerad instrumentpanel. Den står för REMSEARCHs föreslagna mått drömvolym per sekund.
Ännu finns ingen kalibrerad skala som låter forskarna säga att en viss dröm innehöll exakt så många enheter. Först måste de bestämma vad som ska räknas, hur samband ska beskrivas och vilken tid de menar.
En sekund på en klocka, en upplevd sekund i drömmen och en sekund av återberättandet är olika saker. Att en dröm tar tio minuter att förklara bevisar inte att allt inträffade under en fysisk sekund. En lång historia kan också ha funnits där som ett färdigt minne.
OV³·s⁻¹ är alltså början på en undersökning, med flera frågor kvar att lösa.
Vrid på kalejdoskopet
REMSEARCH har nu också publicerat sin publika prototyp, The Dream Kaleidoscope.
Vid varje vridning kombineras fragment ur dokumenterade drömfragmen till en ny textkonstellation.
Prova att läsa några versioner. Ett fragment kan kännas hotfullt bredvid en mening och komiskt bredvid en annan. Du kanske börjar ana en berättelse, trots att delarna kommer från olika drömförlopp.
Här blir en viktig fråga synlig: vilka samband kommer från drömmen, och vilka skapar vi när vi läser?
Kalejdoskopet mäter inga drömmar. Det låter oss pröva hur ordning och grannskap påverkar vår förståelse. Även om vi hade kvar alla orden skulle en annan ordning kunna förändra upplevelsen.
Kan en bild bevara mer?
En teckning kan visa flera saker samtidigt. En film kan lägga bilder, rörelser och ljud över varandra. Därför försöker REMSEARCH jämföra text, relationskartor och audiovisuella återgivningar av samma drömfragment.
Men varje form gör också nya val. Ett ansikte får bestämda drag. En pil föreslår ett samband. Musik ger scenen en känsla som kanske aldrig fanns där.
Forskarna behöver därför fråga vad en återgivning bevarar, vad den låser fast och vad den tillför. En vacker eller övertygande rekonstruktion kan fortfarande föra oss bort från drömmen.
Vad går egentligen förlorat?
Nästa gång du vaknar ur en dröm kan du pröva att anteckna inte bara vad som hände, utan också vad du visste. Vilka samband var självklara utan att behöva förklaras? Vilka händelser, känslor och betydelser tycktes vara närvarande samtidigt?
För REMSEARCH är detta en central fråga: Är vissa drömmar svåra att återge därför att vi minns dem dåligt – eller därför att språkets bandbredd helt enkelt är för låg?
Kanske förlorar vi delar av drömmen när vi vaknar. Kanske minns vi betydligt mer än vi förmår berätta, eftersom det som upplevdes samtidigt måste återges i en följd av ord.
Hur mycket av drömmen går förlorat i minnet – och hur mycket går förlorat i själva berättandet?
For a closer look at the theory, methods, and questions behind Oneirometry, download REMSEARCH Institute’s full research paper (PDF) 👇
